Rysslands närvaro på afrikanska kontinenten kan delas in i tre huvudområden: politiskt, ekonomiskt och militärt. Politiskt ser Ryssland en möjlighet att stärka sitt globala inflytande genom att säkra stöd från afrikanska länder inom FN. Ekonomiskt är Ryssland en mindre aktör jämfört med USA, Kina och EU i Afrika, förutom när det gäller vapenexport. Militärt har Ryssland etablerat en ny permanent militär logistikbas vid Röda havets kust i Sudan.

Politiska ambitioner

Ryssland ser en möjlighet att stärka sitt globala inflytande genom att säkra stöd från afrikanska länder inom FN. De strävar efter att få stöd för sin politik, inklusive annekteringen av Krim, från afrikanska länder.

Ekonomiska intressen

Ryssland har ökat sitt engagemang i afrikanska gruvor, särskilt de som innehåller mineraler viktiga för Europas industri och gröna omställning. Detta har ofta skett i utbyte mot att Ryssland tillhandahåller legosoldater.

Militära engagemang

Rysslands inflytande i Afrika har ökat markant de senaste åren. En ny väpnad styrka, Afrika-kåren, har etablerats för att stärka Rysslands militära närvaro och inflytande på kontinenten. Ryssland har även etablerat en ny permanent militär logistikbas vid Röda havets kust i Sudan, vilket markerar landets första permanenta militära närvaro utanför det tidigare Sovjetunionens område sedan dess fall 1991.

Rysslands engagemang i Afrika följer två spår: ett öppet och ett mer dolt. Den ryska flottan har genomfört gemensamma militära övningar med länder som Egypten och Sydafrika. Privata ryska militära företag, som Wagnergruppen, har opererat i Afrika sedan 2015 och varit aktiva i länder som Centralafrikanska republiken, Moçambique, Libyen, Sudan och Kongo-Kinshasa. Det är viktigt att notera att Rysslands närvaro i Afrika inte bara omfattar öppna militära operationer, utan även påverkansoperationer som kan vara mer dolda och oklara.

Stöd till auktoritära regimer och ökat inflytande

Ryssland har varit aktivt i att stödja auktoritära regimer i Afrika, exempelvis i Eritrea och Etiopien, vilket har lett till kritik från omvärlden. Ryssland har också åstadkommit ökat inflytande i afrikanska nationalförsamlingar genom sitt stöd till dessa regimer.

Övervakning och sabotage

Ryssland har varit misstänkt för att övervaka och sabotera strukturer och infrastruktur i Afrika, exempelvis i Centralafrikanska republiken och Moçambique.

Migration som verktyg för hybridkrigföring

Det finns inga bevis som klart och tydligt visar att Ryssland avsiktligt har skapat flyktingströmmar från Afrika till Europa. Men vissa analytiker och observatörer har föreslagit att Ryssland kan ha intresse av att utnyttja eller förstärka migrationskriser för att destabilisera Europa och påverka europeisk politik.

Genom att stödja auktoritära regimer och militära konflikter i Afrika kan Rysslands agerande indirekt bidra till att förvärra humanitära kriser och konflikter som driver människor på flykt. Det är dock svårt att fastställa om detta är en avsiktlig strategi eller en bieffekt av deras politiska och militära aktiviteter på kontinenten.

Flertalet europeiska säkerhetstjänster och politiska experter har pekat på att Ryssland använt migrationsfrågor som ett verktyg för hybridkrigföring, vilket innebär att de utnyttjar olika medel – inklusive desinformation, ekonomiska påtryckningar och politiska manipulationer – för att uppnå sina strategiska mål. Detta skulle kunna inkludera att försvaga och splittra EU genom att skapa eller förvärra migrationskriser.