Sjukhus

En kamp för livet

I april 2022 vände mitt liv plötsligt upp och ner. En resa från Spanien till Sverige för att förnya mitt pass och söka vård för en värkande axel förvandlades till en oväntad kamp mot en fruktad fiende: lever- och tjocktarmscancer. Smärtan i min högra sida var plötslig, knivskarp och skoningslös. På Mälarsjukhuset i Eskilstuna fick jag den chockerande diagnosen: cancer. Världen snurrade och allt jag trodde jag visste om mitt liv raserades.

Cancerbeskedet innebar att jag gick in i en dimma som tvingade mig att fokusera på varje dag, långt ifrån den tidigare planeringen som ibland var månader i förväg. Nu, med viss distans till diagnosen, känns minnena från de första åren suddiga och sammanblandade. Därför har jag på den här sidan försökt att foga samman mina egna upplevelser ifrån tiden som gått för att få en bättre bild av de skeenden som varit så att jag själv kan bearbeta och lämna tiden som varit bakom mig och istället blicka framåt.

Stomioperation

Efter att ha fått en stomipåse opererad in i magen för att förhindra tarmvred, har jag genomgått en anpassningsperiod till ett nytt ”normalt” liv med stomi. Operationen gick smidigt utan komplikationer, men det har tagit tid och tålamod att anpassa mig till den nya situationen. Med varje dag som går blir jag allt mer bekväm med stomin, och jag strävar efter att se den som en del av mig, en del av min dagliga rutin.

Den första tiden var inte lätt. Att leva med en stomipåse innebar många nya utmaningar, både praktiska och mentala. Det krävde tid och ansträngning att lära sig sköta stomin på rätt sätt och känna sig trygg och bekväm i olika situationer. Men genom tålamod och övning har jag nu hittat en mer stabil balans mellan min gamla och nya vardag.

Cellgifts- och strålningsbehandling

För att underlätta min cytostatikabehandling fick jag en subkutan venport inopererad under lokalbedövning. Den placerades under huden på högra sidan av bröstkorgen, och en plastslang fördes in i ett större blodkärl på halsen. Den nya porten användes sedan för att direkt administrera cellgifterna i blodet, samt för att infusera läkemedel, blodtransfusioner, vätska och näring. Därefter genomgick jag en serie cellgifts- och strålningsbehandlingar under en tid. Tyvärr upplevde jag en biverkning från cellgifterna, som påverkade min känsel i benen och fötterna, vilket gjorde det svårt för mig att gå och hålla balansen.

Leveroperation

När jag hade återhämtat mig någorlunda fick jag åka vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala och där operera bort 2/3 av min lever. Tyvärr drabbades jag av en rad komplikationer efter leveroperationen och blev kvar i Uppsala i någon månad. Därefter transporterades jag med ambulans tillbaka till Mälarsjukhuset i Eskilstuna där jag fick vara kvar under en längre tid.

Tjocktarmsoperation

Efter sex månaders återhämtning från operationen för att avlägsna levermetastaser, var det dags för nästa ingrepp. Denna gång var syftet att operera bort hela tjocktarmen, där den primära tumören satt. Efter noggrant övervägande och noggranna konsultationer med mina specialister valde jag att ta bort hela tjocktarmen för att minimera risken för återkommande cancer. Läkaren förklarade ingående att detta innebar att jag permanent kommer att ha en stomi, då återställande av normal tarmfunktion inte är möjligt efter borttagandet av hela tjocktarmen.

Tårtbit av lungan

Senare upptäckte man att cancern även hade spridit sig till lungan. Jag åkte återigen till Uppsala för att operera bort en del av min vänstra lunga. Ingreppet gick denna gång utan komplikationer och jag kunde åka hem dagen därpå.

Återbesök

Nu har det gått en tid och jag ska återigen in på magnetröntgen av både buk, lungor och lever så vi får se hur det går…

Assisterad dödshjälp

Min åsikt angående assisterad dödshjälp har blivit aktuell för mig under den här processen, och jag har kommit fram till att jag personligen inte är rädd för döden, men vägen dit oroar mig. Det är beklagligt att assisterad dödshjälp fortfarande är olagligt i Sverige, och det är något jag ser som djupt problematiskt. Vår syn på och inställning till assisterad dödshjälp verkar vara rotad i historiska normer från medeltida kyrkor och kloster. Att ha lagar som betraktar avslutandet av en annan persons liv som brottsligt, oavsett samtycke, känns förlegat och verkar vara avskilt från den moderna verkligheten och våra mänskliga rättigheter.

Det är märkligt att vi som människor visar större medkänsla mot lidande djur, som hundar och katter, än mot våra egna medmänniskor i situationer där assisterad dödshjälp skulle kunna vara en lindrande lösning. Till och med i djupt katolska länder har man valt att införa assisterad dödshjälp, vilket gör det ännu mer förbryllande varför vi i Sverige håller fast vid en syn på frågan som verkar hämtad från en annan tidsepok. Att inte utveckla och anpassa vår lagstiftning efter samtida moraliska och etiska principer känns som ett stort avsteg från vår strävan efter en rättvis och human samhällsutveckling.

Mina tankar och känslor

Min kamp mot cancern var en lång och utmanande resa. Varje dag var en strid mot smärta, rädsla och osäkerhet om framtiden. Den har testat mina gränser och tvingat mig att konfrontera min egen dödlighet. Men den har också gett mig en ny uppskattning för livet och lärt mig värdefulla läxor om styrka, hopp och tacksamhet.